Selektiv varseblivning

30 Oct 2017
Det hör till god kutym att alltid skriva positivt i ett rugbyförbunds hemsida och SRF är inget undantag. Efter att ha last Anna-Lena Schwartz skildring av Sveriges insats mot Ukraina i helgen trodde jag att Sverige hade vunnit med c:a 50 – 0. Nja…., på de sista raderna nämns att Sverige förlorade. För att vara exakt med 29 – 8, fyra försök mot ett, där Ukraina hade sin bonuspoäng efter 56”.

ALS höjer klungan till skyarna. De var något bättre än tidigare men förlorade en klunginsättning och började glida bakåt på slutet, t o m mot sex ukrainska spelare. De förlorade fyra inkast och tog ett. De vann således inte sina fasta situationer. Kratsaren Jan-Olof Johansson får också mycket beröm. Som lätt överviktig 33-åring gör han en god insats men jag kan inte hitta där han kom över fördelslinjen och han höll i endast 50”. 5 m. från Ukrainas mållinje kastade han in fel och omedelbart efteråt blev det två felaktiga inkast 15 – 20 m. från den egna mållinjen. Den som gjorde vissa framsteg med bollen i hand var pelaren Marcus Loxvi, fast han började slockna på slutet. Andra ledet inte mycket att säga om. De hoppar bra vid inkasten men är annars tämligen anonyma. Skulle inte skada om båda två kunde lägga på så där 15 kg i muskelmassa. Tredje ledet är vi överens om, att Theo K. gör bra ifrån sig. Tyvärr fick han gå in som pelare efter 50”. Jag är lite kluven när det gäller Anders Nilsson. Han anses vara ”störst av alla” enligt ALS och jag vet inte om jag riktigt kan köpa det. Han är inte så snabb numera och platsar inte längre i Blackheaths A-lag. Och inte heller kommer han särskilt ofta över fördelslinjen. Men han är en skicklig och rutinerad spelare som jag nog skulle behålla i ett riktigt svenskt A-lag.
När det gäller halvbackarna är jag överens med ALS om att Robert P. och Rickard N. gjorde bra ifrån sig. Möjligtvis kunde man dock säga att Roberts många boxkickar i andra halvlek nästan aldrig följdes upp av jagande kolleger, med den påföljden att Ukrainas back-three kunde gå till motanfall. Rickard är en talangfull spelare men jag är inte övertygad om att han skall spela uthalv. Han skapade en briljant öppning som ledde till Sveriges försök, men därefter blev det halvluckor där ingen medspelare befann sig i närheten för att föra anfallet vidare. Det vore en intressant kombination att se honom tillsammans med Erik A. som centrar. Erik kämpade hårt hela dagen och, till skillnad från flera andra, hade den tyngd som krävdes för att stoppa Ukrainas tungviktare. Jag, i likhet med andra, har tidigare berömt Alex Melander, men det är dags att konstatera att han var något av en katastrof som center. Fyra gånger rusade han in i backlinjen för att göra försök á la Milner mot Ungern och fyra gånger tappade han bollen framåt. Den enda gång han fångade bollen överlämnade han den snällt till försvaret. Alex är en utpräglad ytter, man såg vad han kunde uträtta när han fick lite utrymme i matchens sista sekunder. När det gäller Sveriges back-three är det bara att konstatera att de inte befinner sig i närheten av internationell klass.
Jag beklagar att jag kritiserar vissa spelare vid namn, det brukar jag aldrig göra. Men om jag skall ge någon sorts motvikt till ALS solskenshistoria, vi har trots allt vunnit endast en av de senaste 23 matcherna, är jag illa tvungen. Jag vidhåller att högst sex av de uttagna i helgen skulle platsa i Sveriges bästa lag, med kanske tre som startar.



Author: HM Sr